Samband med årsskiftet 2000 delade man i Sverige ut fyra stycken licenser för byggande av tredje generationens mobiltelefoni (3G), som skulle realiseras med UMTS teknologi. Den som administrerade utdelningen var Post & Telestyrelsen (PTS) och metoden som användes var skönhetstävling, till skillnad från det auktionsförfarande som använts i andra länder.
Företagen som fick licens var:
* Hi3G Access AB
* Tele2 AB
* Orange AB
* Europolitan AB (numera Vodafone AB)
En skönhetstävling har i allmänhet också en komponent som också innebär ett bud, och i det svenska fallet var det den täckning som utlovades - upp till 99,98% av populationen var definierat som max. Det fanns också en en möjlighet att dela upp till 70% av nätet med någon annan.
Av de sökanden som inte fick licens fanns Telia, som föll på att man påstod att det antal basstationer som skulle krävas för att uppfylla full täckning, och Telenordia som inte lovade riktigt full täckning.
I direkt anslutning till att resultatet tillkännagavs började parterna kohandla för att se vem man kunde formera allians med för att på så vis dela kostnaderna. Synnerligen förvånande var att ärkerivalerna Telia och Tele2 formerade en allians, och Tele2s licens blev sålunda Telias väg tillbaka i leken - samarbetet heter "Svenska UMTS Nät AB" (SUNAB). Vodafone och Hi3G formerade sin allians och efter en del velande anslöt sig även Orange till den senare gruppen, kallad "3G Infrastructure" (3GIS). Orange beslöt dock - i likhet med flera andra satsningar i Europa - att inte bygga en verksamhet kring den licens man erhållit. Min egen profetia, publicerad som insändare i Dagens Industri strax efter utdelningen av licenser, gick ut på att Telia skulle köpa Hi3G licensen genom att Wallenbergsfären skulle gå in som stor aktieägare i Telia. Så blev nu inte fallet. Det som hänt sedan är att Oranges licensförsäljning inte tilläts och att den därför återkallats till PTS.
Hi3G lanserar sina tjänster under varumärket "3", och lanserade dem den 5/5 2003. Samtidigt ser man att Vodafone trycker på sitt "Live!" koncept, Telia sitt "Go!" och Tele2 sitt "Go Live" och det finns skäl att tro att koncepten kommer att vara det man möter även om nätet bakom är ett 3G nät. Tekniken blir inte lika viktig för användaren, utan man kan fokusera på vad man vill göra. "3" hade inget befintligt koncept att bygga på men slutresultatet är dock en palett av tjänster som bygger på en interaktiv meny i mobilen, och detta skiljer sig inte så mycket från konkurrenterna och att förlagan går att hämta från japanska NTT DoCoMo är svårt att inte se. Mobiler har specialanpassats så att de har en särskild knapp som leder till den interaktiva menyn och de levereras förkonfigurerade för att WAP debaclet inte skall upprepas. WAP kan i ärlighetens namn göra mycket av det 3G kan (dock i allmänhet utan färg) men grovt kan man nog säga att WAP i kombination med mark-up språket WLM (särskilt den vanligast spridda varianten, 1.1) är som PC:ns DOS och de grafiska koncepten är mer av Windows.
Behöver vi då de tjänster som blir möjliga med 3G? Det bör vara ett beslut för marknaden - alltså var och en av oss som konsumenter att bedöma detta. Generellt kan väl sägas att många tekniska innovationer har startat trögt och nu är en naturlig del av vår vardag och många uttalanden om motsatsen blir i historiens sken tämligen komiska. IBM bedömde att världsmarknaden för datorer vad fyra stycken - idag finns det fler än fyra i många hem. Då Vodafone (då Europolitan) lanserades i Sverige var penetrationen 16% i Sverige och i artikel efter artikel bedömdes att marknaden var mättad - idag överstiger den 100% - just det över ett hundra procent! Internet sågs länge som en teknisk lösning för försvaret och sedan i en andra fas för universiteten. Det faktum att du läser detta bevisar att tillämpningen nu är avsevärt bredare än så.
Bara framtiden kan utvisa om 3G var rätt produkt vid rätt tid, men det är upp till var och en att komma med profetior om framtiden och en av de två positioner man kan ha, kommer det vara lätt att hånas för om man har fel. Mobil data krävs för att information skall bli mobil på ett annat sätt än idag, och jag tror på mobil information. Som en konsekvens tror jag på 3G som en framtida lösning, eftersom det inte finns relevanta alternativ som erbjuder rimligt jämförbar yttäckning på ett kostnadseffektivt sätt.
Om man tilldelats ett frekvensutrymme och vill bygga ett mobilnät så går det ju inte för sig att man använder frekvensen i hela landet med en stor basstation i Sundsvall, om man nu utgår från att man teoretiskt skulle nå hela landet. Då skulle man bara kunna ha ett pågående samtal i hela landet och det skulle naturligtvis inte vara acceptabelt för en kommersiell tjänst.
Det man gör är att bryta ner landet i celler, som var och en har en viss del av frekvensutrymmet. I GSM och NMN får samma frekvens inte upprepas för ofta eftersom de olika sändarna då stör varandra. Detta fenomen känner alla igen om man kör bil långa sträckor och lyssnar på vanlig FM radio; den kanal man lyssnar på byter frekvens med jämna mellanrum och det gör den eftersom man annars skulle få områden där två olika sändare täckte fast radiosignalens fördröjning på grund av avståndet från sändaren hade gjort att det enda man kunde uppfatta var kompakt brus. Med RDS kan man idag får radion att automatiskt hoppa och följa en given station, på samma sätt som mobiler hoppar mellan basstationer då man rör sig.
NMT använder FDMA (Frequency Division Multiplace Access). Varje användare har en egen kanal som används hela tiden. En höjd uteffekten gör att cellen blir större, men naturligtvis finns det praktiska begränsningar där löptiderna blir för långa.
GSM använder TDMA (Time Division Multiple Access) och där delar 8 användare på en kanal. Den 1/8 som varje användare får sig tilldelad kallas tidslucka. För att användarna skall "hålla sig i sin lucka" även då man är långt från masten finns ett Timing Advance värde som mobile använder för att tidskorrigera sin aktivitet. Ett högre värde betyder att man är längre från basen. GSM är maximerat till en cellradie på 35 kilometer, men ”extended range” celler kan dubblera detta avstånd. Nära basen sänks uteffekten, och huvudanledningen är batteriskäl. Uteffekten påverkar nätet negativt om det skapar interferens i en cell där samma frekvens upprepas, men detta skall normalt sett vara ganska långt borta. Det finns alltså i princip bara batteritekniska skäl att hålla uteffekten nere.
UMTS använder Wideband CDMA (Code Divsion Multiple Access), vilket kan förklaras som att i en grupp med många människor så hör man ändå ofta en viss röst på en person man känner. I CDMA är det interferensnivån som definierar när en cell är full. Alltså när för många pratar samtidigt så hör man inte vad kompisen säger, trots att man känner igen dennes röst. I verkliga livet så höjer man då rösten och interferensnivån stiger eftersom resultatet blir att alla pratar högre, medan man i CDMA vill undvika detta eftersom en höjning av interferensnivån bara gör att alla hör sämre. I CDMA finns det alltså starka tekniska skäl att hålla uteffekten nere.
Min poäng är; CDMA är den teknologi som i stört utsträckning i själva specifikationen av standarden ser till att hålla nere uteffekten och rimligen den som i minst utsträckning bidrar till elektrosmog.
Mobilnät bygger på att basstationer placeras ut på ett sätt som gör att man har en tillräckligt god radiontäckkning vid varje given punkt. Lågfrekvent når längre medan sådan med högre frkvens går kortare. NMT använde 450 MHz i den version som fortfarande finns kvar och 900MHz i den som lagts ner. GSM finns i sin tur i 900 MHZ som är den ursprungliga och 1800 som är den nya. I till exempel USA använder man 1900 bandet för GSM och i flera år har man talat om att även GSM skall komma i 450 variant. Mycket av GSMs diversifiering har berott på att 900 MHz bandet varit upptaget av militära tillämpningar. UMTS näten använder 2100 MHz, alltså strax över den höga GSM frekvensen. Detta gör att basstationerna måste står tätare för att täcka samma yta, eftersom radiovågen helt enkelt inte når lika långt.
En effekt av detta är att 3G master måste stå tätare, men kan även av detta skäl använda en lägre uteffekt.
En oro för att påverkas medicinskt av radiovågor från
just 3G saknar helt praktiskt stöd i verkligheten. Som visats ovan så
gär det så att:
* Uteffekten är lägre eftersom basstationerna måste stå
tätare
* Uteffekten är längre eftersom CDMA som teknik strävar efter
att minimera uteffekten
Alltså; Uteffekten från en 3G mast och även en 3G mobil, skall alltså normalt sett vara lägre än för motsvarande 2G mobil. Om uteffekt är det som framkallar faran är 3G näten i så fall de *minst* farliga!
<Har skall jag skriva mer om uteffekten för olika typer av emittorer.
Värt att nämna är dock att en TV mast har 40.000
gånger effekten av en normal mobil basstation>.
Utrullning av nät som har god yttäckning kräver att basstationerna placeras på strategiska ställen. Höga punkter, med god sikt runt om så att spridningen av signalen blir maximal. På så vis behöver man sätta upp färre basstationer för att täcka samma yta. Undantagen är några av stadskärnorna där man vill ha en avgränsad täckning för att använda infrastrukturen i syfte att höja kapaciteten - om byggnader skuggar så kan man placera ut fler basstationer utan risk att skapa interferens i närliggande celler och för GSM innebär detta att frekvenser kan upprepas tätare än vad som är möjligt i scenarier med fri sikt.
Dock; det som är givet är att optimal placering är av stor vikt för att man skall behöva sätta upp så lite utrustning som möjligt och därmed att man kan hålla utrullningskostnaden nere. När ett nytt nät skall rullas ut så är det självklart så att befintliga nät lagt beslag på huvuddelen av de intressanta mastpositionerna. En ny operatör behöver alltså sätta upp master på radiomässigt sämre positioner. Hade en ny operatör regelmässigt kunna placera in sin utrustning i master som satts upp av befintliga operatörer hade masternas förfulande inverkan kunnat minimeras och dessutom hade det inneburit en sammhällsekonomisk vinst eftersom utrullningen av det nya nätet hade kunnat ske på ett kostnadseffektivare sätt. Denna vinsta kan förhoppningsvis komma marknaden till godo genom att den nya operatören, med en kostnadsbas som inte blivit onödigt stor, kan erbjuda rimliga priser för trafik i sitt nät.
Dessvärre är det så klart så att en konkurrerande operatör med befintlig mastinfrastruktur inser detta och antingen förbjuder inplacering eller gör det så krångligt eller dyrt att det i praktiken inte är ett relevant alternativ.
Alltså; om du inte vill ha fler master på grund av förfulningen, klaga inte på nya master utan klaga på de befintliga operatörerna som vägrar att tillåta inplacering på rimliga villkor! Kontakta PTS och kräv att kommunen skall ålägga befintliga operatörer att upplåta mastplats på skäliga villkor.
Forskningsläget för elektromagnetisk strålning diksuteras ständigt och med jämna mellanrum ser vi i pressen att man kommit fram till att långsiktiga effekter inte kan uteslutas. Alltså; kortsiktiga faror har inte kunnat beläggas, men man kan inte utesluta på lång sikt.
Empririsk forskning går ut på att man testar i verkligheten och ser om man får några resultat. Om man inte får några resultat kan man ju inte utesluta att resultat kan ske om man bara testar lite till, eller hur? Sannolikheten att det man testar skall inträffa måste ju rimligen öka ju längre man försöker. Alltså; om man fångar alla Blåmesar som passerar den öländska fågelstationen Ottenby och alla är är blåa, så har man bevisat att alla som passerade Ottenby var blåa, men kan man dra slutsatsen att alla som finns är blåa? Nej, det kan man inte, för de med annan färg kan flyga en annan väg. Man kan också tänka sig att alla blåmesar som är av annan färg aldrig passerar Ottenby eftersom de inte naturligt lever så att de passerar denna punkt. Även om man fångar ALLA blåmesar som finns i världen - och verkligen är säker på att det verkligen är ALLA - så utesluter detta inte att det någon gång funnits Blåmesar som hade annan färg eller att det i framtiden kommer att finnas.
Empirisk forskning har alltså en fundamental brist - man kan inte utesluta något bara för att man inte lyckats bevisa det. Alltså; man kan ALDRIG bevisa att strålning INTE är farlig, men med tanke på antalet studier som genomförsts på just området strålning från mobiltelefoner bör man väl ändå kunna dra slutsatsen att faran är liten eftersom den inte dykt upp vid någon av allade studier som gjorts.
Statistiskt sett kan vi konstatera att att vi har förbluffande få sjukdomsfall där mobiltelefoni anses vara en möjlig orsak till sjukdomstillståndet, och inga kända fall där det är bevisat att så är fallet. Genom att lägga till rekvisitet "långsiktigt" så pekar man på det som är min tes med fåglarna ovan; bara för att inga blåmesar vi någonsin varit annat än blåa så bevisar det inte att alla som kommer i framtiden är det. DET är det riskscenario vi får oss kommunicerat via i första hand den press som är beroende av lösnmmerförsäljning!
Alltså; Forskning kommer aldrig att kunna säga att elektromagnetisk strålning är ofarlig, eftersom detta helt enkelt inte går att bevisa empiriskt.
Den som skrivit detta är Pontus Berg. Jag jobbar förvisso som produktchef
på 3, men denna text skrivs som ett irriterat inlägg i debatt jag
ser som snedvriden. Inget av det som sägs ovan uttallas som representant
för 3, eftersom jag inte heller är att behörig att föra
fram företagets ståndpunkter. Allt - till minsta punkt - skall alltså
ses som min personliga åsikt och åsiktsyttring.
(c) Dec 20:th, In the year of the FunkLord 2004 by Pontus Berg