Du gamla du fria är en pampig och stämningsfull nationalsång och så här i efterhand känns det nog rätt skönt att rösterna för att göra Ulf Lundells "Öppna landskap" till ny nationalsång inte vann gehör. Man orden i vår nationalsång förtjänar en del eftertanka och det är inte utan att det finns ett övermått av jantalag invävd.
"Du tronar på minnen från fornstora dar"
Betyder inte detta att de stordåd nationens medborgare uträttat finns i svunnen tid och att man inte har något i nutid att glädjas åt, eller för den delen i framtiden ser något stor i analkande?
"Jag vet att Du är och Du blir vad du var"
Och detta skulle i så fall betuda att vi visserligen inte levererat något i närtid på samma sätt som förr om åren, men att det fortfarande är möjligt och att vi även framgent kommer att ha chansen att uppleva stordåd.
I mina öron låter det dock Jante lång väg ...
(c) Dec 20:th, In the year of the FunkLord 2004 by Pontus Berg