Back to the rabbitsite!

© Leg vet Gunnel Anderson

Marsvinet (Cavia porcellus) är ett lugnt djur tillhörande gruppen gnagare. Det kommer ursprungligen från Anderna i Sydamerika där de lever i öppna gräsbevuxna områden. De söker skydd i naturliga skrevor eller hålor som övergivits av andra djur. Marsvinen är sociala och lever ofta i grupper. De är rena växtätare, och söker föda under sen eftermiddag och tidig kväll.

Marsvinet domesticerades först av indianer i Peru, som använde djuren som foder och som offerdjur till inkagudarna. Under 1500-talet introducerades marsvinet i Europa av holländska upptäcktsresanden. Under 1700-talet "upptäcktes" marsvinet som laboratoriedjur, och används fortfarande i stor utsträckning som försöksdjur. Marsvinet är ett favoritdjur för barn tack vare deras lugna temperament, att de är lätta att sköta, de är renliga och tysta. Medelåldern för ett marsvin är 3-4 år, men vissa blir upp till 6-7 år gamla.

Genom en selektiv avel finns marsvin nu i en mängd färg och pälsvarianter. Fyra grundvarianter ses relativt ofta - korthårsmarsvinet som har en likformigt kort päls på hela kroppen; abessiner som har virvlar i sin korta sträva päls; silkesmarsvinet som är ett stort marsvin med medellångt silkeslent hår; och perumarsvinet som har mycket långt silkeslent hår. Alla dessa typer är vanliga som husdjur.

DIET

Mat av god kvalitet samt färskt rent vatten måste alltid finnas tillgängligt. Kommersiella marsvinspellets innehåller alla väsentliga näringsämnen som marsvinet behöver, så länge som pellets är färska. Dessa pellets innehåller 18-20% protein, 16% fibrer, och ca 1 gram C-vitamin per kg foder.

Utfodra inte med kaninpellets i istället för marsvinspellets. De har inte samma näringsinnehåll. Till skillnad från kaniner och de flesta andra djur, så kräver marsvin en hög halt folsyra och C-vitamin i fodret Marsvinsfoder är därför speciellt berikat på dessa näringsämnen, vilket däremot kaninpellets inte är.

Till skillnad från de festa däggdjur så kan marsvin inte tillverka sitt eget C-vitamin utan måste få det från en yttre källa. Marsvinspellets är berikat med detta nödvändiga vitamin. Observera dock, att till och med då pellets har lagrats på en kall torr plats, så förlorar de ca hälften av C-vitamininnehållet p.g.a. nedbrytning, inom 6 veckor efter tillverkningen! Av denna anledning rekommenderar jag att Du ger ytterligare C-vitamintillskott i vattnet. Du kan t ex ge 50 mg askorbinsyra i 1 kopp dricksvatten. Ny 1ösning bereds var 12 timme. Alternativt kan Du ge Ditt marsvin en handfull färsk kål eller 1/4 apelsin dagligen.

Tillägg till marsvinets diet ska göras försiktigt. Majoriteten av maten, åtminstone 80-90%, ska vara balanserat foder, dvs marsvinspellets. En liten rnängd kål eller apelsin kan ges som C-vitamintillskott. Dessutom kan man erbjuda en viss mängd färska grönsaker, timotej- eller gräshö samt små mängder frukt. Dessa ska dock inte utgöra mer än 10%-15% av den dagliga åtgången. Dessutom är det viktigt att dessa färska produkter är noga sköljda för att minska risken för att marsvinet får i sig bekämpningsmedel eller bakterieföroreningar. Alla förändringar i marsvinets diet ska göras gradvis eftersom de har ett mycket känsligt matsmältningssystem.

Marsvin är vanedjur, varför de oftast inte tolererar förändringar i sitt foder eller vatten, vare sig då det gäller smak, lukt, konsistens eller form. Undvik därför att göra radikala förändringar. Alla plötsliga förändringar i rutinerna kan leda till att Ditt marsvin vägrar äta eller dricka, vilket kan vara oroande och i längden även farligt. All mat ska ges i tunga keramikskålar som motstår både att marsvinet välter det eller tuggar på det. Skålen ska vara tillräckligt hög för att hålla strömaterial och avföring utanför maten, men låg nog så att Ditt marsvin kommer åt maten.

Vatten ges lättast via en vattenflaska. Marsvin kan lätt orsaka att flaskan blir förorenad eller tilltäppt, genom att de tuggar på flaskans ände och därmed för dit matpartiklar. Det är därför viktigt att alla mat- och vattenbehållare rengörs och desinficeras dagligen.

HANTERING

Marsvin är vanligen lugna, icke-aggressiva djur. De brukar varken bitas eller klösas vid hantering. Vanligen protesterar de genom att ge ut ett högt pipande-sjungande ljud. De kan dock göra motstånd då man lyfter upp eller håller fast dem. Var mycket försiktig så att marsvinet inte skadas vid hanteringen. Marsvinet ska hållas med båda händerna, ena handen under bröstkorg-buk, medan den andra handen stödjer bakbenen. Vuxna, och framför allt dräktiga honor, ska hållas mycket försiktigt men med fast hand och gott stöd.

BUREN

Burens utseende och möblering begränsas bara av ägarens uppfinningsrikedom och budget. Det finns inte ett enda riktigt sätt att hålla marsvin, så länge som man har marsvinets bästa i åtanke.

Marsvin kan hållas i burar av wire, rostfritt stål, plast eller glas. De sista 3 materialen föredras eftersom de motstår rost. Trä ska inte användas eftersom det är svårt att rengöra och är känsligt för destruktivt tuggande. Många plaster förstörs också lätt av tuggande. I idealfallet ska buren ha en öppen sida för att medge tillräcklig ventilering. Var därför försiktig med att använda akvarier som är svårventilerade. Buren måste även vara rymningssäker, fri från skarpa hörn och andra tänkbara faror. Storleken ska medge normal marsvinsaktivitet. Ca 25 x 25 cm golvyta per vuxet marsvin rekommenderas. Avelsdjur bör ha dubbelt så mycket utrymme. Buren kan ha öppet tak om sidorna är minst 25 cm höga, så länge andra husdjur som t ex hund eller katt inte utgör något hot.

Burens golv kan vara av wire eller solitt. Wiregolv ger en renare omgivning och enklare underhåll, men kan leda till skador på fötter och hasar. Marsvin som bor på wiregolv i långa perioder får ofta infektioner i trampdynorna p.g.a. skrubbsår mot avföringsförorenad wire. Brutna ben är vanligt hos marsvin som faller genom wirenätet och i panik försöker fly. För att minska förekomsten av dessa problem kan man ha en solid golvdel som en viloplats i en del av buren. Även om solitt golv kräver mer skötsel för att hålla rent, så är det säkrare för marsvinet.

Underlagsmaterialet måste vara rent icke-toxiskt, absorberande, relativt dammfritt och lätt att ersätta. Bra material är hyvelspån, rivet papper samt strö-pellets. Sågspån ska undvikas eftersom det ansamlas vid hanens yttre könsorgan och orsakar hudinflammationer.

Miljön runt marsvinets bur är också viktig. Eftersom marsvin är känsliga så trivs de bäst om de får bo på en lugn plats skyddade från direkt soljus och från kalla fuktiga områden. Marsvin trivs bäst på en torr kall plats med tillräcklig ventilation. Drastiska förändringar i miljön ska undvikas, framfor allt hög temperatur och hög luftfuktighet. Eftersom marsvin är nattdjur så måste de få ha lugna stunder under dagstid för att vila på.

Eftersom marsvin är sociala djur så kan fler än ett djur bo tillsammans. Hanar och honor kan även bo tillsammans. Nya hanar slåss dock ibland om de satts ihop med en hona. Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår.

AVEL

Honan är könsmogen redan vid 5-6 veckors ålder, medan hanen oftast blir könsmogen först vid 8-10 veckor. Honans brunstcykel varar 14-19 dagar. Perioden då hon är mottaglig för hanen för parning är bara 8-15 timmar under denna period. Hon börjar ofta med en ny brunst inom några timmar efter förlossningen - hon kan alltså ge di åt en kull samtidigt som hon är dräktig med nästa kull.

Det viktigaste att komma ihåg då det gäller marsvinsavel är att honan måste betäckas mellan 4-7 månaders ålder om hon i framtiden ska användas i avel. Om den första parningen dröjer senare än denna tidsperiod, så ses i bland allvarliga och ibland livshotande problem vid förlossningen. Orsaken till detta är att marsvinets bäcken växer ihop vid denna tid, och därmed förträngs förlossningsvägarna och hindrar fostren från att passera lätt. Marsvinshanar ska vara minst 4 månader gamla innan de används i avel. Honorna kan användas i avel upp till 3-4 års ålder, medan hanen kan användas så länge han orkar betäcka, dvs ofta hela livstiden.

Dräktigheten varar mellan 63 och 70 dagar. Dräktigheten är kortare vid stor kull, och längre vid liten kull. Läraktighetstiden är förhållandevis lång då man jämför med andra gnagare.

En dräktig marsvinshona uppvisar en kraftigt förstorad buk under dräktighetens senare skede. Kroppsvikten kan faktiskt fördubblas. Det är svårt att veta när' tidpunkten för förlossningen är inne eftersom honan ej bygger något bo dvs hon "bäddar" inte. Inom en vecka före förlossningen kan man märka en lätt vidgning av bäckenområdet. Detta är den så kallade bäckenseparationen, som om den inte inträffar leder till problem med förlossningen. Om bäckenet inte separeras, vilket händer hos honor som paras efter 7 mån ålder, så kan naturlig förlossning vara omöjligt utan kejsarsnitt behöva tillgripas.

En okomplicerad förlossning tar vanligen ca 30 min, med ca 5 min mellan varje unge. Kullstorleken varierar mellan 1-6 St, med ett medeltal om 3-4. Första kullen är vanligen mycket liten, Tyvärr är aborter och dödfödslar inte ovanligt hos marsvin.

Ungarna är mycket välutvecklade vid födelsen, De väger mellan 50-100 gram och har full päls. Ungarna föds till och med med tänder och med ögonen öppna. Mammorna är inte speciellt "mammiga" vid sin uppfostring på så vis att hon inte bäddar i ordning något bo, och hon förblir i sittande ställning då ungarna diar. Ungarna kan faktiskt äta fast mat och dricka från en skål ganska snart efter födelsen, men man rekommenderar att de får dia 3 veckor innan de avvänjs.

SJUKDOMSPROBLEM

Förvuxna tänder

Ett marsvin med tandproblem känns ofta igen genom att pälsen under haka och på halsen är blöt p.g.a. ett konstant salivdroppande. Orsaken till detta är att marsvinets kindtänder är förvuxna. Oftast ses detta hos äldre (2-3 år gamla) marsvin, och orsakas vanligen av de främre kindtänderna (premolarerna). Överväxten orsakas av dålig passform mellan tänderna då marsvinet tuggar. Överskott av selen i fodret har också angivits som tänkbar orsak. Övervuxna tänder orsakar skador på marsvinets tunga, vilket i sin tur leder till oförmåga att tugga och att svälja maten; dreglande längs haka och hals; samt, avmagring, ofta allvarlig.

Veterinär måste uppsökas så snart detta problem misstänks. Diagnosen bekräftas genom muninspektion. Problemet åtgärdas genom att de övervuxna tänderna klipps eller filas ner, något som vanligen kräver narkos för att utföras. Arbete med tänder i munnen på ett marsvin är svårt p.g.a. den extremt lilla munöppningen. Efter denna åtgärd måste marsvinet ofta tvångsmatas samt behandlas med antibiotika för att komma igång igen.

Det finns ingen permanent lösning eller korrigering av detta problem. Upprepade tandkontroller och tandfilningar är vanligen nödvändigt. Marsvin med detta problem ska inte användas i aveln eftersom åkomman ofta är ärftlig.

Skjörbjugg (C-vitaminbrist)

Marsvin kan inte tillverka C-vitamin själva utan är beroende av en yttre foderkälla for detta. Brist på tillräcklig mängd C-vitamin i fodret leder till skjörbjugg. Symptomen på detta inkluderar dålig aptit; svullna smärtande leder och revben; ovilja att röra sig; dålig utveckling av ben och tänder; spontana blödningar, framför allt från tandkött, in i leder, och i muskulatur. Om sjukdomen lämnas utan åtgärd kan det vara dödligt, framför allt för snabbt växande ungar samt dräktiga honor. Subkliniska brister leder dessutom ofta till ökad känslighet för andra sjukdomar.

Kommersiellt marsvinsfoder bär tillskott av tillräcklig mängd C-vitamin. Du måste dock komma ihåg att felaktig lagring och hantering av dessa pellets leder till att de snabbt förlorar C-vitamin. Till och med vid riktig förvaring i en kall torr omgivning så förlorar pellets halva C-vitaminmängden på ca 6 veckor! Det är alltså viktigt att Du alltid ger tillskott av C-vitamin.

Kontakta Din veterinär vid första tecknet på sjörbjugg, för att ställa en tidig diagnos och sätta in behandling. Djuren måste behandlas tidigt med tillskottsvitamin (i maten, vattnet eller via injektion) för att kunna häva symptomen.

Hårtuggande

Kala flackar i huden är vanligt hos marsvin. Hårtuggande är bara en av många orsaker till detta. Denna ovana ses då marsvin tuggar på andra, undergivna marsvins päls. Det dominanta marsvinet kan kännas igen genom att det har en normal päls, medan övriga marsvin har områden av kala fläckar. Det finns ingen annan behandling av detta än att skilja marsvinen åt om det blir ett problem för djuren eller ägaren.

Förlust av hår, eller tunn päls, kan ses p.g.a. en mängd andra orsaker. Det är ett vanligt fenomen hos honor som används upprepat i avel, eller hos svaga nyavvanda ungar. Vissa svampsjukdomar och parasitinfektioner ger också upphov till håravfall.

Värmeslag

Marsvin är mycket känsliga för värmeslag, framfor allt de marsvin som är överviktiga och/eller kraftigt behårade. Miljötemperaturer över 30 grader, hög luftfuktighet (över 70%); otillräckligt med skugga och ventilering, trängsel, och andra yttre stressfaktorer bidrar till att utlösa värmeslag.

Tecken på värmeslag kan vara att marsvinet flämtar, dreglar, är svagt och ovilligt att röra sig, kramper, och i värsta fall dödsfall. Om symptomen känns igen i tidigt skede är det behandlingsbart. Marsvinet ska sprayas med kallt vatten, badas i kallt vatten, eller gnidas med alkohol på trampdynorna. Så snart första hjälpen har givits måste veterinär uppsökas.

Man kan förebygga värmeslag genom att tillförsäkra marsvinet tillräckligt med skugga och bra ventilering. Dessutom kan kallvatten sprayas mot buren och/eller en fläkt stå på över en isbehållare, och riktas mot buren.

Pneumoni

Lunginflammation är en av de vanligaste bakteriella sjukdomarna hos marsvin. Luftvägsinfektioner orsakas av en flertal virus och bakterier. Många av dessa bakterier finns i luftvägarna hos kliniskt friska marsvin. Vid tillfällen med stress, dålig utfodring, och dålig skötsel, kan dock djuret bli känsligt för något av dessa sjukdomsämnen. Symptomen på lunginflammation omfattar svårighet att andas; flöde från näsa och ögon; slöhet; bristande aptit. I vissa fall ses plötsliga dödsfall utan några symptom.

Ibland kan marsvinet även ha infektion i mellan- eller innerörat samtidigt med luftvägssjukdomen. I dessa fall ses även symptom som vinglighet vriden hals, cirkelgång åt ena hållet, eller att marsvinet rullar runt runt. Då ett marsvin uppvisar dessa symptom måste veterinär uppsökas. En bakterieodling från näsa och/eller hals hjälper veterinären att välja ett lämpligt antibiotikum. aggressiv antibiotikabehandling tillsammans med allmänt understödjande behandling.(tvångsmatning, vätska, vitaminer) kan krävas för att få sjukdomen under kontroll. Tyvärr är det trots riktig behandling ofta omöjligt att bli av med den sjukdomsorsakande bakterien.

Tarminfektion

Ett flertal bakterier kan orsaka infektioner i magtarmkanalen hos marsvin. En del av dessa bakterier tränger in via förorenade grönsaker eller förorenat vatten. Förutom diarré ses ibland slöhet och avmagring. Andra marsvin dör plötsligt utan föregående symptom.

Din veterinär kan behöva ta till aggressiv antibiotikabehandling och understödjande behandling. En bakterieodling från marsvinets avföring kan bidra till att hitta rätt antibiotika.

Trampdyneinfektion

Allvarliga infektioner i trampdynorna är mycket vanligt hos marsvin som bor i burar med wire-golv. Problemet förvärras av att wiren förorenas av avföring. Marsvinets framfötter är mest känsliga.

Symptom kan vara svullna fötter, halts, ovilja att röra sig. Första åtgärden att sätta in vid detta problem är förbättrad burhygien och ändrat burunderlag. Dessutom kan själva fötterna behöva behandlas av Din veterinär. Lokal behandling med antibiotika och bandage behövs ofta. Behandlingen kan behöva pågå lång tid för att få effekt. Tyvärr leder problemet många gånger vidare till ledinfektioner.

Yttre parasiter

Löss och skabb är marsvinets vanligaste parasiter. Löss är små, vinglösa, platta insekter som lever i pälsen. Både vuxna löss och ägg hittas fästade vid hårskaften. Skabb är mikroskopiska spindelliknande djur som invaderar de översta lagren i huden. Marsvinets löss och skabbdjur angriper inte människa.

Skabbinfektion är vanligen allvarligare än löss. Marsvinets skabbdjur, Trixacarus cavie, orsakar allvarliga problem. Detta skabbdjur lever i hudens yttre lager och orsakar intensivt kliande och omfattande håravfall. Ibland kan de hittas utan klåda hos djuret, men i stället håravfall och krustor i huden. I andra fall är infektionen och irritationen så allvarlig att djuret orsakar sig själv allvarliga sår, och uppvisar ett vilt springande och cirklande beteende.

Din veterinär kan påvisa skabbinfektion genom att ta skrapprov från huden och undersöka detta i mikroskop. Behandlingen utöbrs sedan av 1-4 injektioner av ett speciellt antiparasitärt läkemedel (Ivomec) med ca 2 veckors intervall. Under tiden denna behandling pågår bör eventuellt hyvelspån ersättas med papper för att göra det lite bekvämare for marsvinet.

Spridning av marsvinsskabb sker bara via direktkontakt mellan djur. Det är alltså inte troligt att ett marsvin som ej varit i kontakt med andra marsvin ska drabbas av skabb.

Lössinfektioner pågår ofta utan synliga yttre symptom. Vid kraftig infektion ses dock intensivt kliande och en del håravfall. Krustor på och runt öronen ses ibland. Marsvin bär två sorters bitande 1öss. Båda irriterar och skadar hudens yta, och livnär sig på kroppsvätskor som utsöndras via de ytliga hudsåren som lössen ger upphov till.

Din veterinär kan bekräfta diagnosen genom att undersöka pälsen samt genom att i mikroskop studera hårstrån från Ditt marsvin. Behandlingen består vanligen i badning med ett antiparasitärt schampo.

Löss överförs liksom skabb genom direktkontakt med ett smittat marsvin. Ditt marsvin löper därför bara risk att smittas om det träffar andra marsvin.

Ringorm

Ringorm orsakas av en svampsjukdom som även kan angripa människa. Unga marsvin är vanligen känsligare än vuxna. Ringorm hos marsvin yttrar sig oftast som fläckvis håravfall i ansikte, nos och på bron. Huden kan i dessa partier vara flagig.

KÄNSLIGHET FÖR ANTIBIOTIKA

Marsvin är mycket känsliga för vissa sorters antibiotika. av denna anledning ska Du aldrig försöka Dig på att behandla marsvinet hemma utan att ha konsulterat en veterinär. Många antibiotika som är ofarliga for andra djur har visat sig vara dödliga för marsvin, vare sig de ges via munnen eller i injektionsform. Dessutom kan till och med vissa lokalbehandlingspreparat (ex salvor) ge allvarliga skador.

Den viktigaste mekanismen bakom denna farliga effekt är att antibiotika dramatiskt ändrar den normala mikrobiella balansen i magtarmkanalen. Förutom att läkemedlet påverkar den sjukdomsframkallande bakterien i kroppen, så påverkar det även de normala, "goda", bakterierna i marsvinets matsmältningssystem. Marsvin bär ett mycket känsligt matsmältningssystem, så alla förändringar i detta kan orsaka en kaskad av händelser som leder till allvarlig sjukdom eller dödsfall. Lika väl som att orsaka obalans i bakteriefloran så kan dessa förändringar leda till bildandet av skadliga kemiska produkter i marsvinets kropp. Andra antibiotika orsakar direkt toxiska effekter mot marsvinet utan att först störa matsmältningssystemet.

När antibiotika skrivs Ut av Din veterinär ska Du alltid ge marsvinet tillskott av ca 1/2 tesked vanlig yoghurt 2 gånger per dag. Denna behandling ska pågå ett par dagar efter sista dagen med antibiotika. Yoghurt bidrar till att ersätta de värdefulla tarmbakterierna som hindras av antibiotikabehandlingen.

Slutklämmen är - försök aldrig att behandla hemma utan att först konsultera Din veterinär!