Om en svag själ frigörs efter en mCnniskas död, så kan själen ibland ha "glömt bort" sin egen identitet och vet inte att den ska gå vidare till nästa dimension. Den försöker då att hålla fast vid kroppen och de saker som människan har samlat på sig under livet. Den blir då vad vi kallar för ett spöke. Det är för att förhindra att själen stannar kvar vid kroppen efter döden som hinduerna kremerar kroppen. Spöken är ofarliga och hittar för det mesta "rätt" så småningom.
Nedan följer en kommentar angående denna sida.
Ni säger att det är människor som dött och stannat i fjärde dimensionen, men det behöver inte vara så, om man ser till RSPK-fenomenen, som t. ex Poltergeists och knackandar. Även gengångare och reguljära spöken behöver inte vara sådana fenomen. En gengångare är, som ni säkert känner till, en film som fastnat och upprepas gång på gång, helt oberoende av omgivningen. Detta behöver inte vara en vilsevandrad själ från fjärde dimensionen. Likaså gäller ljusfenomenen, som man ofta ser på kyrkogårdar. Dessa uppstår av gaser som blandas och bildar ljus. Poltegeists orsakas av inre aggressioner som kanaliseras inom (oftast) yngre människor. Dessa spöken är inga egentliga spöken, utan ett slags demoner. En poltegeist har aldrig levt och kan alltså aldrig fastna i dimensionsgränserna.
Spöken, gengängare och poltergeist-fenomen är olika saker och bör inte blandas ihop. Denna sida behandlar endast spöken, men kommer med tiden även att beskriva övriga fenomen.
Senast uppdaterad: 990411