© Leg vet Gunnel Anderson 9612

Djurkliniken Roslagstull

Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression utan flyr istället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot.

Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 7-10 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för att hjälpa Dig ta bästa möjliga hand om Ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv.

REPRODUKTION

Kaninhonan blir könsmogen vid 5-9 månaders ålder, hanen vid 6-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Ungarna avvänjs vid 4-6 veckors ålder.

Moderlösa ungar

Att försöka föda upp moderlösa kanin- eller harungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än 2 veckor gamla, och maximalt 2 dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.

Moderlösa ungar under 3 veckors ålder kan även ges mjölkersättning (färdig, eller en blandning av 1 äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml vitamin-mineral-blandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan. Mängden ökas sakta till 15 ml vecka 2, och till 25 ml vecka 3. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.

Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation pga att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.

Kastrering

Kaniner som inte ska användas till avel bör kastreras efter 4,5 månaders ålder. Hankaniner, framför allt av dvärgraser, har ofta tendens att bli aggressiva vid uppnådd könsmognad. Honorna bör kastreras för att undvika oönskad dräktighet samt cancer i livmodern (se nedan).

UTFODRING

Kaninpellets

Pellets av god kvalitet kan bjudas dagligen i begränsade mängder. På grund av högt innehåll av kolhydrater låg mängd fibrer och hög mängd kalcium i pellets kan okontrollerad utfodring med pellets leda till fetma, hjärt- och leversjukdomar, kronisk diarré och njursjukdomar. Se till att Du köper pellets med högt fiberinnehåll (18% eller mer), och att Du köper små mängder i taget. Förvara pellets i kylskåp eller kallt och torrt för att förhindra att de förstörs. Gamla härskna pellets kan leda till att Din kanin slutar äta.

Följande uppställning visar DAGLIGA MÄNGDER som Din kanin kan utfodras med. FYLL INTE PÅ SKÅLEN även om alla pellets är uppätna före nästa dag. ÖVERUTFODRING MED PELLETS ÄR DEN FRÄMSTA ORSAKEN TILL DE HÄLSOPROBLEM VI SER HOS KANINER! Håll Din kanin frisk genom att inte överdriva.

I vissa situationer kan Din veterinär rekommendera att pellets helt utesluts ur dieten. Bli inte orolig - Din kanin kan få i sig alla nödvändiga näringsämnen från hö och grönsaker som Du istället blir instruerad att utfodra med. (Detta är vanligen den behandling som vi rekommenderar till mycket feta kaniner som måste bantas på ett säkert satt.)

Hö

Timotejhö eller gräshö ska bjudas i obegränsad mängd varje dag. Det är viktigt att hö alltid finns tillgängligt för Din kanin. Kaniner brukar äta små mängder mat ofta under hela dagen. Om man begränsar tillgången till hö för långa perioder under dagen kan detta leda till tarmstörningar.

Löst hö med långa fibrer är bättre än hö pressat i kuber el dyl. Fibrerna i höet är extremt viktiga för att stimulera normal digestion och för att förhindra utveckling av hårbollar. Hö innehåller även proteiner och andra näringsämnen som är väsentliga för Ditt djurs goda hälsa. Vi rekommenderar inte användningen av alfalfahö, framför allt inte om det ges tillsammans med pellets (som redan innehåller mycket alfalfa), eftersom det kan innehålla alltför mycket kalcium och extra kolhydrater, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem och tarmstörningar. Om kaninen inte äter pelIets alls så kan alfalfahö ges i obegränsad mängd. Det kan dock vara svårt att banta kaninen på det viset.

Kontrollera om Din lokala djuraffär har timotejhö eller annan typ av gräshö. Ibland kan man köpa hö på en ridskola eller stall. Höet ska förvaras på en kall torr plats med bra luftcirkulation (stäng inte in det i en tät plastpåse). Kasta bort blött eller fuktigt hö, eller hö som inte luktar fräscht.

Bästa sättet att utfodra med hö är att ge det i ett högaller på burens utsida. Din kanin kan då dra in hö i buren via spjälorna efter behov. På detta vis hålls höet rent, och det går inte så mycket till spillo.

Under vissa tider av året kan det vara svårt att få tag i grashö. Dessa perioder är det godtagbart att ge hö blandat med alfalfa, eller att ge enbart alfalfahö i korta perioder. Det viktigaste är att alltid ha hö tillgängligt för kaninen. Korn ihåg att vara restriktiv med pellets, och att hö är den främsta källan till fibrer och näringsämnen.

Grönsaker

Grönsaker ska ges dagligen. Kaniner i det vilda äter framför allt sega fiberrika blad, bark och andra svårsmälta växter. Deras magtarmkanal fungerar bäst när den har som mest att göra med att bryta ner cellulosa. Om Din kanin inte är van att äta grönsaker, börja försiktigt med gröna bladiga grönsaker, och lägg till en ny sort var 5-7 dag. Om tillskottet av en ny sort leder till diarré inom 24-48 tim så ska den avlägsnas från dieten. Unga kaniner ska också vänjas gradvis vid ny mat.

Så snart Din kanin äter denna typ av mat ska Du försöka att ge minst 3 olika sorter dagligen. Utfodring med färska fiberrika grönsaker (samt hö) bidrar till att förebygga hårbollar och andra tarmstörningar. Dessutom älskar kaninen det!

Följande är olika födoämnen som Du kan prova på Din kanin. Den totala mängden färska grönsaker som kan ges per dag (när Din kanin har blivit van) är ungefär 1 rågad kaffekopp per 2,5 kg kanin. Morotsblast, betblast, maskrosblad och maskrosblommor, kål, persilja, klöver, broccoli (inklusive blad), morötter, grön paprika, ärtbaljor (den flata ätbara sorten), brysselkål, basilika, hallonblad, rädisor, spenat Försök att ge minst 3 olika slags grönsaker dagligen. Att utfodra med en enda grönsak (framför allt broccoli, kål, brysselkål och spenat) kan leda till ämnesomsättningssjukdomar.

Godis

En liten mängd, ca 1 matsked per 2,5 kg kanin, av en av följande godsaker kan ges dagligen. Jordgubbar, papaya, ananas, äpple, päron, melon, hallon, persika, eller torrt fullkornsbröd. Alternativt kan man ge 1 tesked per 2,5 kg av banan eller torkad frukt.

Undvik

Vi rekommenderar att Du helt undviker att alls ge salta, eller sockerrika mellanmål, nötter, choklad, frukostflingor eller andra spannmålsprodukter. De kan nämligen orsaka tarmstörningar och fetma.

Vatten

Vatten ska alltid finnas tillgängligt, och bytas dagligen. En smutsig vattenbehållare kan leda till tillväxt av bakterier som kan orsaka sjukdom. Vatten kan ges i antingen en vattenflaska eller i en tung skål som är förankrad vid ena sidan av buren så att vattenskålen inte tippar över. Ge inte medicin eller vitaminer i vattnet eftersom kaninen kanske inte dricker om smaken eller färgen förändras.

Vitaminer

Det är inte nödvändigt att ge kaniner, extra vitaminer om kaninen får pellets, hö och färska grönsaker att äta. I stället kan överdriven användning av vitaminer leda till överdosering och allvarliga sjukdomar.

Salt eller mineralsten

Är inte heller nödvändigt för en huskanin på lämplig kost. Du kanske vill ha en sten i beredskap for djur som bor utomhus och för avelsdjur.

Nattavföring

Det kan verka konstigt att detta listas som en del av dieten, men denna speciella avföring är en väsentlig del av Din kanins föda. Under vissa tider på dagen, vanligen på kvällen, kan Du se hur Ditt djur slickar området runt ändtarmsöppningen och även äter en del av avföringen. Dessa blindtarmsprodukter är mjukare, grönare och bär en starkare lukt än den vanliga hårda torra runda avföringen. Ditt Djur vet när denna typ av avföring bildas, och äter dessa direkt från ändtarmen. Dessa kulor bildas som sagt i blindtarmen, som ar den del av magtarmsystemet där jäsningen av, mat sker. De är rika på vitaminer och näringsämnen som Din kanin behöver för att hålla sig vid god hälsa. Efter att ha ätit dessa "vitaminpellets" kommer kaninen att återigen smälta materialet och dra ut de nödvändiga näringsämnena. Denna vana kan tyckas oaptitlig for Dig, men det är normalt och mycket viktigt for Ditt djur.

Ibland kan en kanin släppa dessa blindtarmspellets tillsammans med den vanliga avföringen i stället för att äta den. De ses då som mjuka, klarare gröna kulor som kommer i klumpar, inte så välformade som normal avföring.

De kan ha en fränare doft. Detta ska inte betraktas som diarré, och om det bara händer enstaka gånger ska det inte betraktas som ett sjukdomsproblem.

MILJÖ

Bur

En metallbur med wiregaller kan användas. Ett täckt golv behövs dock for att undvika att kaninen får sår på undersidan av bakbenen, samt för kaninens viloplats. Burens storlek ska vara minst 60 x 60 x 45 cm för små och medelstora raser, och 90 x 90 x 60 cm för stora raser.

Du kan använda en handduk (om Du inte har en kanin som tycker om att äta på handdukar), eller en bit heltäckningsmatta för det täckta golvet. Fleece-tyg (s k vet-bed) fungerar mycket bra, eftersom det är tvättbart. Om kaninen tuggar på fleece blir det inga långa tygtrådar som kan fastna i magtarmkanalen. Tidningspapper kan användas under gallret. Använd inte akvarium eller solida vaggar eftersom det leder till ökad förekomst av luftvägssjukdomar.

Om Du tänker låta Din kanin gå fritt hemma hela tiden eller mesta delen av tiden så måste Du vara säker på att avgränsa områden där Din kanin kan skada sig eller rymma. Se även upp med elektriska sladdar så kaninen inte tuggar på dessa; mattor som kaniner tycker om att gräva i och tugga på; och giftiga substanser som t ex råttgift. Gå ner på alla fyra och se till att Ditt hem är kaninsäkert!

Avföringslåda

Kaniner kan ganska lätt tränas att bli rumsrena. Initialt måste Du hålla Din kanin på ett litet begränsat område, antingen i en bur eller i en avgränsad del av ett rum, med lådan placerad i ett hörn (försök att välja det hörn som kaninen själv redan valt ut). Se till att kanterna på lådan är låga nog for att kaninen ska kunna komma i och ur lätt. Det kan underlätta att placera lite avföring i lådan. Du kan belöna Din kanin med en av de tidigare uppräknade godsakerna när den har använt lådan. Bestraffa inte kaninen då den är i lådan. Oroa Dig inte om Din kanin sitter i långa perioder i avföringslådan. Detta kan tillåtas så länge kaninen inte smutsar ner sig.

Pelletterat papper eller annat organiskt material är det bästa materialet för lådan. Dessa produkter är icke-toxiska, och nedbrytbara om kaninen äter av det. Det är lättare att göra rent än hyvelspån eller lersand, det ger mindre, lukt och går att kompostera. Gå till Din lokala djuraffär och titta igenom vad de har att erbjuda.

Temperatur

Kaniner ska hållas på det kyligaste och minst fuktiga området i huset. Studier har visat att kaniner som hålls i varma, fuktiga miljöer med dålig ventilation har en dramatiskt ökad frekvens luftvägssjukdomar jämfört med kaniner som hålls i kalla, torra omgivningar med god ventilation. Fuktiga källare är ett av de sämsta ställen Du kan placera Din kanin på. Om Din kanin måste hållas i källaren så bör Du investera i en lufttorkare och en fläkt för att hålla bort fukt och förbättra ventilationen.

Den bästa temperaturen för en kanin är 16-21 grader. När temperaturen når 24 grader ser man en ökad frekvens av dreglande och näsflöde. Om temperaturen når 26 grader och över detta, och framför allt om luftfuktigheten är hög, så är risken för dödligt värmeslag mycket stor. Mycket varma dagar är det bra att placera en mjölkförpackning fylld med fruset vatten i buren, fungerar som en bärbar luftkonditionering.

Se till att det finns färskt kallt vatten tillgängligt, eftersom detta hjälper till att hålla kroppstemperaturen nere. Om Ditt djur skulle visa tecken på värmeslag, försök hålla en isbit på örat eller fukta försiktigt hela kaninen med kyligt (inte iskallt) vatten. Om värmeslaget är allvarligt så måste veterinär titta på kaninen.

Om Din kanin hålls utomhus i antingen varmt eller kallt väder, så måste Du se till att buren skyddas från vind och sol. Under vintern är det bra att använda halm i det skyddade området för isolering. Se även till att vattenskålen byts dagligen, eftersom djuret kan torka ut snabbt om vattnet är fruset i flera dagar.

HANTERING

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt. Olyckligtvis är detta vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen, så bästa sättet är att försöka förhindra en sådan olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt och helt onödigt! Det är bättre att ta tag i det lösa skinnet över skuldrorna, samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova Dig fram nere på golvnivå i början, tills Du har lärt Dig att lyfta kaninen, så att om den hoppar ur Din famn inte skadar sig i fallet.

Det kan också vara bra att Du övar på att lägga Din kanin på rygg då Du försöker klippa klorna och undersöka undersidan av magen. De flesta kaniner lär sig att slappna av i denna ställning. Arbeta på golvet lägg kaninen på rygg i Ditt knä med dess huvud mot kanten av Ditt knä så huvudet hänger ner lite. Håll fast kroppen med Dina lår. Tala lugnt och stryk över bröstkorg och mage. Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer, så att en kan hålla ena benparet medan klorna klipps. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.

MEDICINSKA PROBLEM

Honor

Den största dödsorsaken hos honkaniner är cancer i livmodern kallat adenocarcinom. Detta är en elakartad sjukdom, och när väl diagnosen är ställd har den vanligen hunnit sprida sig till andra områden i kroppen. Hos avelskaniner yttrar sig sjukdomen ofta till en början som diverse problem med dräktigheten och aborter. Hos andra kaninhonor ses vanligen en blöding från slidan. Detta kan misstolkas som blod i urinen.

Denna cancerform kan förebyggas genom att kastrera kaninen mellan 6 mån och 2 års ålder. Kastrering innebär att man opererar bort kaninens livmoder och äggstockar. Ingreppet förebygger även insjuknande i bröstcancer senare i livet.

Hanar

Vissa hankaniner, framför allt dvärgkaniner kan bli extremt aggressiva när de uppnår könsmognad. De kan bitas samt spraya urin utanför kisslådan. Urinen har ofta en mycket stark och obehaglig lukt pga närvaron av hanligt könshormon. Dessa hanar kan även vara dåliga på att putsa sig, och utveckla missfärgade och kletiga bakdelar. De kan börja angripa andra kaniner och orsaka allvarliga bitsår. Bästa lösningen är kastrering, dvs att operera bort testiklarna. Detta bör göras efter 5 mån ålder.

Övervuxna tänder

För långa framtänder orsakar oftast av en medfödd störning i käkarnas tillväxt. Andra orsaker kan vara trauma mot tänderna, infektioner i tandrötterna, eller sjukdomar i kindtänderna.

Kaninens tänder växer kontinuerligt hela livet. Om framtänder eller kindtänder inte har god passform mot varandra så nöts de inte ner, vilket leder till överväxt. övervuxna tänder kan orsaka muninfektioner, sår på läppar eller tunga, och oförmåga att plocka upp och äta mat. Tidiga tecken på tandproblem är svårighet att tugga och svälja ordentligt ökad salivering, och att kaninen är blöt på bringan. Så småningom magrar kaninen av och slutar sedan att äta. Om ingenting görs kan kaninen svälta ihjäl.

Den vanligaste behandlingen vid övervuxna tänder är att klippa tänderna periodvis. Man bör inte använda klotänger för detta, eftersom tänderna då lätt går sönder med sprickor djupt ner under tandköttet, vilket i sin tur kan leda till infektioner. Din veterinär har specialinstrument som på säkrare vis kan skära av tänderna. Om kindtänderna är inblandade, eller om kaninen är nervös och rädd, så krävs att man söver kaninen för ingreppet.

En permanent lösning av övervuxna framtänder är att helt enkelt dra bort dessa tänder under allmän narkos. Kaninen kan äta helt normalt efteråt, och behöver inte längre åka iväg for att få tänderna klippta då och då. Om Din kanin har problem med tänderna kan Du diskutera igenom olika behandlingsmetoder med Din veterinär.

Du bör aldrig avla på en kanin med tandproblem, eftersom problemet ofta är ärftligt!

Nedsatt aptit

Det finns en mängd tänkbara orsaker till varför en kanin tappar aptiten. Den vanligaste orsaken är att kaninen står på en kost som innehåller alltför lite fibrer och för mycket kalorier. Denna kombination kan leda till fetma, fettlever, dålig motorik i magtarmkanalen, och ansamling av hår och föda i magsäcken (hårbollar)

Vi anser att hårbollar är ett symptom på andra problem (vanligen dålig utfodring) och oftast inte en primär sjukdom i sig. Angoraraser med mycket långt har kan vara ett undantag, eftersom hårstrånas längd kan göra att de har svårt att passera.

Ett annat vanligt problem som kan orsaka nedsatt aptit är tandbesvär. Överväxta kindtänder med skarpa kanter kan orsaka sår i tungan, och bölder vid en tandrot kan leda till att kaninen slutar äta pga smärta.

Mindre vanliga, men mycket allvarliga tillstånd som kan leda till upphörd aptit, kan vara livmoderinfektion, bölder, luftvägsinfektion, magtarminfektion, infektion i mellanörat, intag av giftiga produkter samt infektion i urinblåsa eller njurar.

Upphörd aptit som inte går över på 48 timmar är alltid något Du bör kontakta Din veterinär för även om Din kanin uppför sig helt normalt! Kaniner utvecklar snabbt problem med levern om de går utan mat i långa perioder. Om levern drabbas kraftigt kanske det inte finns något sätt att vända utvecklingen. Tidig diagnos och behandling av upphörd aptit är bästa sättet att rädda kaninens liv.

Pasteurellos

En stor andel kaniner bär på en bakterie kallad Pasteurella multocida i sina bihålor. Denna bakterie orsakar inte problem på kaniner med ett friskt immunförsvar. Under vissa stress situationer, som t ex dålig utfodring, hög omgivningstemperatur, dålig ventilation, trängsel, flytt etc så kan denna bakterie föröka sig snabbt och orsaka allvarlig sjukdom.

Bakterien kan orsaka infektioner i övre luftvägar, livmoder, hud, njurar, urinblåsa, tårkanaler, mellanöra och lungor. Uppsök veterinär om Du observerar flöde från ögon, näsa, vulva, eller om kaninen tappar aptiten, blir dämpad, får diarré, lutar huvudet åt ena sidan, tappar balansen eller får ansträngd andning. Prova aldrig själv att sätta in antibiotikabehandling utan veterinärkontakt. Din kanins magtarmkanal är ett mycket känsligt organ som beror av att normalt förekommande bakterier bryter ner födan. Om antibiotika sätts in utan eftertanke kan detta leda till döden for kaninen pga att antibiotikan dödar tarmens normala bakterier varefter dödliga bakterier tar över.

Diarré

Äkta diarré är ovanligt hos kaniner. Detta är ett tillstånd då all avföring kommer ut i flytande form. Det är vanligen ett mycket allvarligt sjukdomstillstånd och ska kontrolleras av Din veterinär omedelbart. Vissa allvarliga magtarminfektioner som orsakar diarré kan leda till döden på mindre än 24 timmar.

Det som de flesta människor kallar för diarré, är att kaninen då och då släpper ifrån sig mjuk flytande eller puddingliknande avföring. Emellanåt ses även normal formad avföring. Den mjuka avföringen ses ibland mest vid vissa tider på dygnet (ofta under natten), den kan ha en stark lukt och ansamlas i kaninens päls. Den lösa avföringen är egentligen blindtarmsavföringen (se ovan) som inte är välformade. Det finns flera orsaker till detta, men det klart vanligaste är brist på tillräcklig andel fibrer i födan, samt fetma. Genom att utesluta pellets från dieten, och utfodra med grashö av bra kvalitet, och fortsätta så i 1-3 månader, så kan man oftast lösa problemet. Konsultera Din veterinär om Din kanin har detta problem, innan Du gör några ändringar i kosten.

Sår på haserna

Dessa sår ses på den viktbärande delen av bakbenens baksidor. Såren kan uppstå av ett flertal anledningar, t ex dålig hårväxt på bakbenen; att kaninen ofta trummar med bakbenet då den blir uppskrämd; övervikt; dålig hygien i buren så att bakbenen utsätts for nedsmutsning med urin; for trång bur eller skavsår på grund av ojämnt burunderlag. Sår ses oftast på kaniner som bor i bur med wire-golv. Såren blir ofta djupa och infekterade och kräver därför ofta antibiotikabehandling och bandagering. Dessutom måste orsaken fastställas och korrigeras.

Hårbollar

Precis som katter får kaniner ofta i sig mycket hår från pälsen då den putsar sig. Till skillnad från katter kan kaniner inte kräkas, varför håret ansamlas i magsäcken som allt större hårbollar. Med tiden kan hårbollen bli så stor att den begränsar utrymmet för mat i magsäcken.

Tidiga tecken på problem med hårbollar är att kaninen inte längre vill äta pellets utan föredrar grönsaker och godis. Senare tappar kaninen aptiten, avföringen blir sparsam eller t o m upphör, kaninen magrar av, och kan till och med dö av svält.

Behandlingen består i att ge medel som bidrar till att lösa upp hårbollen, samt göra att den lättare glider igenom mage och tarm. Ibland krävs dock kirurgiskt ingrepp för att avlägsna hårbollen. Förebyggande åtgärder kan vara att kamma kaninen dagligen, samt att ge tarmsmörjande medel (ex hårbollslaxermedel till katt).

Öronskabb

öronskabb leder till ansamling av ett brunt torrt material som kan fylla hela hörselgången. Underliggande vävnad är ofta mycket irriterad och sårig. I svåra fall kan dessa även ses på huvudet. Behandlingen kan utgöras av rengöring följt av örondroppar. Detta gör ofta mycket ont på kaninen så ett alternativ kan vara att behandla öronskabb med injektionsbehandling.

Kaninskabb, Cheyletiella

Detta är ett skabbdjur som lever i de yttersta hudlagren oftast på ryggen av kaninen. Det yttrar sig till en början som ökad mängd mjäll. Så småningom kan det leda till hårlösa fläckar, sår och krustor. Ofta men inte alltid ses intensiv klåda. Parasiten behandlas lättast med injektionsbehandling.