Fast kanske inte överallt, så många av oss ger väl våra illrar kattmat (torrfoder med högt proteininnehåll), och det går ju rätt bra. Men om man tänker efter, så inser man att kattmat är gjord för att passa katter, så något gjort för iller borde kanske vara bättre.
Så här mycket energi bedöms en iller behöva få i sig från olika näringsämnen och under olika årstider:
vinter vår sommar höst
Protein >=35% >=40% >=30% >=30%
Fett 20-50% 40-50% 35-55% 30-55%
Kolhydrater <=25% <=20% <=30% <=30%
Det här kan vi förenkla till:
Energibehov:
Protein 40% eller mer, och mest på våren
Fett 40-50%
Kolhydrater 20% eller mindre, och minst på våren
Nu är det ju så att ett gram av de olika ämnena innehåller olika mycket energi (fett innehåller ungefär dubbelt så mycket energi per gram som protein och kolhydrater), och tar vi ett genomsnitt för energiinnehåll och smältbarhet och tillämpar på föregående stycke, ger det vid handen att: Illermat bör innehålla ungeför dubbelt så mycket protein som fett, och mindre mängd kolhydrater än fett. Och det är just här som kattmat inte riktigt uppfyller kraven, då den oftast innehåller för lite protein i förhållande till fett.
De absoluta procenttalen ska man inte stirra sig blind på, för de varierar ju med hur mycket av "övrigt" som ingår. Burkmat innehåller ju mer vatten än torrfoder, så där kan ju aldrig procenttalen bli lika höga. Dessutom vet man ju inte precis vilka slags proteiner och fetter som ingår, och de har olika smältbarhet och energiinnehåll, så man har egentligen bara riktlinjer att gå efter, sen får man prova sig fram till det som fungerar bäst.
Man kan inte leva av bara protein, fett och kolhydrater. Till exempel är lite grann fibrer bra för matsmältningen i små mängder. Fibermängden bör absolut inte överstiga 4%, och helst ligga kring 2%.
Mineraler är nödvändigt också, ett askinnehåll på 7-12% anses vara lagom.
Vitaminer är ett svårare ämne att säga nåt säkert om, för där skiljer sig rekommendationerna för vad illrar behöver ganska mycket mellan olika källor. Men man kan säga som så att det går att överdosera de fettlösliga vitaminerna (bl a A och D) då de lagras i kroppen, och att det också går att leva på det man har lagrat ett tag. Det går inte att leva på lagrade vattenlösliga vitaminer, t ex B, eftersom de utsöndras varje dag, inte heller behöver man vara särskilt rädd att överdosera dem.
Vad kan man dra för slutsats av allt det här? Jo, att kattmat för det mesta går an, men att det nog inte bör betraktas som helfoder för iller, i alla fall inte året om, då den oftast innehåller för lite protein i förhållande till fett.
Det finns nu åtminstone två sorters illermat i Sverige, den engelska Ferret Complete och den tyska Vitakraft Menu. Mina tamillrar äter båda delarna.