Efter att ha sett vem den senaste nobelpristagaren i litteratur blev kan man börja misströsta om Akademiens sammansättning. Men det finns faktiskt en lösning. Kungen.

Hans Majestät kan nämligen utnyttja en av de få maktbefogenheter han har kvar: att tolka Svenska Akademiens stadgar. Enligt en tolkning som gjordes av hans anfader Karl Johan, då kronprins, så måste man vara från Sverige för att få vara medlem i Svenska Akademien. Detta skedde för att kunna sparka ut den finlandssvenske greven Gustaf Mauritz Armfelt (f d gunstling till Gustaf III), som Karl Johan starkt ogillade.

Kungen har om andra saker sagt att han inte vill gå emot ett beslut som en av hans förfäder fattat. Men det behöver han ju strängt taget inte göra heller, han behöver bara tolka en annan av sina förfäders klara vilja, en som rimligtvis har mera att säga till om i ärendet – Akademiens skapare Gustaf III. Han instiftade Svenska Akademien efter fransk förebild och Franska Akademien tar som bekant in franskspråkiga från hela världen, oavsett medborgarskap. Man kan också vara tämligen säker på att Gustaf III inte kunde förutse att den östra rikshalvan skulle gå förlorad till Ryssland, och det var ju inte heller Sverige som Akademien handlar om, utan det svenska språket.

I Finland finns en mängd framstående svenskspråkiga författare. Det skulle vara en självklar och välkommen upplivning av Akademien och som bonus skulle det kanske till och med leda till en bättre spridning på Nobelprisen...

[Uppdatering, Barbro Hedvall på DN har, något motvilligt kommit till liknande slutsatser.]