Så, hur hävdar man sig sedan mot ett kvarts tusende kandidater, varav ett dussin sittande riksdagsledamöter, tre statsråd, en mycket duglig journalist och en 17-årig mediekändis när man inte har råd att köpa sin valkampanj av en pr-byrå?

Förr om åren har man kunnat göra riktade utskick till partimedlemmarna, men i år har reglerna ändrats. Ingen får använda medlemsregistret för egen del inför provvalet, jag får alltså inte heller göra personlig reklam inför provvalet i min egen förening. Det gör det ännu svårare att nå ut, men å andra sidan blir vinsten större för den som gör det. Jag har en del ess i ärmen att plocka fram, som jag av lätt insedda skäl inte kommer att avslöja förrän efter att provvalet är avslutat. Jag har också en Unique Selling Point: Jag arbetar som brevbärare i Kista och är alltså en av de allt färre kandidater (i något parti) som har ett "vanligt" jobb.

Som politiken har utvecklat sig så är det i det närmaste omöjligt för den som har ett arbete med krav på närvaro under normal arbetstid att hävda sig. Det är svårt nog att komma loss för nämndsammanträden och förmöten. De tusen sidorna med handlingar jag får varje månad går att läsa när jag får tid över. Men för att komma någon vart måste man träffa mycket folk, och det gör man företrädesvis på dagtid; på konferenser, invigningar, temadagar och studiebesök. Ett tecken i tiden är att vid Folkpartiets senaste landsmöte så försvann den sista i ledningen med ett "civilt" yrke, numera består deras partistyrelse uteslutande av heltidspolitiker...

Men ett styre som sköts helt av proffspolitiker blir inte bra. Med beslutsfattare som sysslar med politik på heltid, omgivna av människor som sysslar med opinionsbildning på heltid, så får vi beslut som tvångskvoterad föräldraledighet och genuscertifierad hållfasthetslära.

Här under är mina viktigaste områden uppspaltade, de kommer att snitsas till i den presentation man får göra på moderatwebben med början 27/10, där man har hela 2000 tecken till sitt förfogande:

Gör rätt saker och gör saker rätt: Politiken i Sverige har i decennier styrts av att det är viktigare att det känns rätt och låter rätt än att det blir rätt, detta har lett till felaktiga låsningar på en mängd områden. Bistånd, skola, sjukskrivningshantering, morallagar och miljöpolitik är bara några exempel på när missriktad välvilja direkt motverkat sina syften.

Det finns saker som endast staten kan ha hand om. Dit hör försvar, rättsväsende och grundläggande social trygghet. Idag har staten åtagit sig myriader av uppgifter utanför sitt kärnområde, medan den nedprioriterat försvar och rättsväsende. För att få det att fungera krävs resurser, men framför allt krävs att dessa används på rätt sätt – precis som naturligtvis skall gälla för all skattefinansierad verksamhet.

Myndiga vuxna skall behandlas som myndiga vuxna: Jag säger nej till förmynderi och statlig kvotering. Att det överhuvudtaget är tillåtet för myndigheter att använda skattepengar för att propagera för att bli tilldelade mer skattepengar är ett systemfel.

Integritetsskyddet är en av vår tids viktigaste frågor: Teknikutvecklingen har gjort det mycket enkelt att samla och sammanställa personliga uppgifter i en omfattning som för några år sedan hade krävt enorma resurser. Det är nu viktigare än någonsin att man frågar sig varför man gör något och vilka effekter det får. Att man kan göra det är inget skäl för att man skall göra det.

Jag är liberal. Jag anser inte att mitt sätt att leva är det enda rätta, människor bör få leva som de vill så länge det inte skadar någon annan. Jag är också konservativ på det sättet att jag anser att saker inte nödvändigtvis är bättre för att de är nya. Allt var inte alls bättre förr, men många traditioner existerar av goda anledningar. Om det inte är sönder, laga det inte.

Så, för att sammanfatta, varför kandiderar jag?

Till Riksdagen: För att få ett frihetligare Sverige med mindre förmynderi, ett bättre användande av skattemedlen och mer av det som staten verkligen skall syssla med.

Till kommunfullmäktige: För ett Stockholm som växer, med medborgare som är fria att röra sig. Det betyder valfrihet i vård, skola och omsorg och satsningar på spår och vägar.

Fortsättning följer.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholm, riksdagen, moderaterna, genus, kvotering, val2010, maria abrahamsson, per hagwall