Det finns mycket att kritisera de amerikanska bananbolagen för i deras verksamhet i Centralamerika det senaste seklet. Fredrik Gertten har gjort en film om rättegången mot bananbolaget Dole som stämts av ett antal Nicaraguanska arbetare som blivit sterila, deras inte helt osannolika teori är att det beror på de kraftiga bekämpningsmedel Dole använt på plantagerna. Filmen hade premiär i Sverige i fredags.

Faktum är att filmen faktiskt inte är speciellt vass i sin kritik av Dole. Den framställer tvärtom målsägarnas advokat som en fifflande playboy. Hade Dole med sina pengar lyckats köpa till sig några mer än medelmåttiga pr-strateger hade de fått rådet att knipa käft. I stället uppvisar de en sådan monumentalt klantighet att de stämmer filmaren i stället för att låtsas som det regnar och, i nödfall, skicka fram sina horder av kostymer...

Detta har fått effekten att filmen på initiativ av riksdagsmännen Mats Johansson (m) och Luciano Astudillo (s) visats i Riksdagen. Dessutom har hamburgerkedjan Max slutat sälja Doles fruktsallad och ICA funderar på sitt samarbete med Doles dotterbolag Saba.
Det här är en av de få gånger jag håller med Svensson från Göteborg (fast man undrar som vanligt vilka kommentarer som inte fick vara med, och varför han tror att ICA köper bananer från Dole...). Bojkotta Dole. Konsumentmakt är ett utmärkt sätt att tvinga tvinga producenter att sköta sig.

Mitt personliga horn i sidan till Dole är deras inblandning i statskuppen mot Hawaiis sista monark. Ett band amerikanska sockerplantageägare störtade 1893 drottning Liliuokalani som motsatt sig deras allt större inflytande över landet. Kuppmakarna fick stöd av en amerikansk kryssare med 300 marinsoldater som var ditsänd för att "skydda amerikanska liv". Kuppledaren Sanford B. Dole (japp, den Dole, för övrigt förfader till Bill Clintons motkandidat Bob Dole) utropade sig själv till president och ansökte om att Hawaii skulle bli en del av Förenta Staterna. Washington fick dock kalla fötter då de insåg att en majoritet av befolkningen var emot det och president Grover Cleveland skickade ett sändebud till Hawaii för att återinsätta drottning Liliuokalani. Dole vägrade dock att ge med sig och utropade sig i stället till president i den oberoende republiken Hawaii.

President Cleveland var visserligen för ett återinrättande av den oberoende monarkin, men att bruka amerikanskt våld för att avsätta amerikanen Dole vore politiskt självmord. Clevelands efterträdare, president William McKinley, förhandlade i stället 1897 fram ett amerikanskt avtal med republiken Hawaii. 1898 bröt det Spansk-Amerikanska kriget ut och den strategiska nyttan som flottbasen Pearl Harbo[u]r då visade sig ha fick Kongressen att slutligen godkänna en annektering av öarna. Två år senare erkändes Hawaii som ett territorium och 1959 blev det USA:s 50:e och senaste stat efter en än idag ifrågasatt folkomröstning. 1993 bad USA:s Kongress offentligt om ursäkt för det olagliga övertagandet av Hawaii.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, historia, bananer, bananas, usa, hawaii, dole, bob dole, fredrik gertten