Kvotering skapar dock fler problem än det löser. Varför skulle just kön och ursprung vara viktigare än religion, politisk ideologi och sexuell läggning? Skall vi kvotera in invandrare till Vasaloppet, bögar till pingstpastorer och heterosexuella och etniska svenskar till nöjesindustrin? Hur räknar vi en heterosexuell kvinna född utomlands, är hon förtryckt minoritet eller inte?
Det måste vara de goda och lyckade exemplen som visar vägen. Det är inte snabbt och det är inte enkelt, men det finns inget bättre sätt.

En överväldigande majoritet av Sveriges familjer vill själva avgöra hur de skall dela ledigheten. Som myndiga människor skall de också få göra det. Inte som själlösa kuggar i en stor samhällsmaskin administrerad av de som “vet bäst” utan som tänkande och kännande individer.