Vore jag kommunalpolitiker i Vimmerby skulle jag vara tämligen upprörd över detta "erbjudande de inte kan tacka nej till".

I strid med Astrid Lindgrens vilja chockhöjer nu Astrid Lindgrens släktingar, via bolaget Saltkråkan, royaltyn för Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Samtidigt köper Saltkråkan upplevelseparken till ett pris som de själva i praktiken kan bestämma.

[...]
De senaste åren har kommunen investerat mångmiljonbelopp i det bolag som Saltkråkan nu vill köpa billigt. Detta med anledning av ett avtal som Vimmerby kommun och Saltkråkan skrev under 2004. Enligt avtalet, som parterna kan säga upp, slipper Astrid Lindgrens Värld betala royalty även framöver. Däremot får kommunen inte plocka ut några pengar ur bolaget, utan måste återinvestera alla vinster.

Nu när Saltkråkan bestämt sig för att chockhöja royaltyn från 0 till 10 procent och sedan köpa bolaget, har det alltså investerats mer pengar i Astrid Lindgrens Värld sedan 2004 än vad Saltkråkan erbjuder i betalning för bolaget.

Royaltyn innebär alltså att släktingarna kräver 10% av omsättningen i Astrid Lindgrens Värld. Varje gång en glass säljs eller en stuga hyrs ut skall de ha en tiondel av pengarna som gästerna betalar, detta innan något kan dras av för inköpskostnader, uppvärming, underhåll eller löner. Om det är en Pippi-docka som säljs får de dubbelt betalt eftersom licensavgifter redan ingår i priset.

Genom att ensidigt bestämma royaltyn kan de själva diktera vad de vill betala för att tvinga kommunen att lämna ifrån sig anläggningen. Den har av ett revisionsbolag värderats till 118 miljoner kronor. Nu köper släktingarna 70% av bolaget för 24 miljoner.
Giriga släktingar som går emot sin döda arvtants uttryckliga vilja för att krama ut mer pengar, vem hade kunnat tro det...?

För att fortsätta i avdelningen skamlösa lågoddsare så kan man på Newsmill beskåda hur den socialdemokratiske pressekreteraren Magnus Ljungqvist når nya låga nivåer i insunanta beskyllningar och skitkastning i Unsgaard-affären.
Fast han har ju en poäng i alla fall, som gammal SSU:are vet ju Ljungqvist att en riktig arbetarkämpe aldrig skulle förnedra någon okänd genom att låta denne bajsa ner golvet, en riktig SSU:are gör det själv (fast han betalar sedan svart för att låta någon annan torka upp).

[uppdatering, ändrade stavningen av Ljungqvist, Newsmill hade stavat det fel. I dag söndag skriver Malin Siwe om saken i DN]

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om astrid lindgren, astrid lindgrens värld, vimmerby, politik, socialdemokraterna, ssu, moderaterna, edvard unsgaard, magnus ljungkvist