Jag har nu tröskat mig igenom det som av partiledningen kallas "Jämställdhetspolitisk plattform". Den spårade ur redan i rubriken. För ett borgerligt parti skall inte ha någon "jämställdhetspolitik". Vi skall ha en politik för jämlikhet, vad sedan människor använder sin jämlikhet till har överheten inte med att göra. Det drömsamhälle som plattformen målar upp där det råder matematisk "rättvisa" på alla områden anser jag inte är vare sig möjligt eller eftersträvansvärt, kvotering eller ej. (Jag har också därför ändrat namnet på facebookgruppen jag startade i onsdags, den heter nu "För en borgerlig moderat jämlikhetspolitik", den har på fyra dagar fått 160 medlemmar, inte illa.)

Visionen för ett jämställt samhälle (sidan 3 i pdf:en, mina fetningar) är en förvirrad blandning av liberalism och marxism:

I förskolan har pedagoger insikt och kunskaper som gör att de behandlar barnen som individer. Barn får samma utvecklingsmöjligheter i sitt lärande och i sin lek. När skolan tar vid, finns det liksom i förskolan lärare av båda könen, något som främjar barnens kunskapsinhämtning, utveckling och syn på mångfald. Läraryrket är uppvärderat och det är självklart att arbete med människor lönar sig minst lika bra som arbete med teknik.

Den tidigare så könssegrerade [sic!] arbetsmarknaden har blivit integrerad och inkluderande. När yrkeslivet närmar sig väljer flickor och pojkar utifrån sina egna önskemål, förutsättningar och möjligheter. De har tidigt fått veta att de är lika betydelsefulla.

Det är bara att hålla med, människor är individer och skall få utvecklas efter sina egna förutsättningar. Vad blir då följden av att alla väljer som de vill? Tillbaka till rapporten:

Gymnasieprogrammen har en jämn fördelning av flickor och pojkar. Den trenden fortsätter sedan när de går vidare till arbetsliv eller fortsatta studier. Eftersom mammor och pappor delar på omsorg och omvårdnad samt stannar hemma från arbete i lika stor omfattning, förekommer inte diskriminering i löne eller karriärhänseende.

Åh, fan...
Skulle det trots allt visa sig att människor framhärdar i att inte inte veta sitt eget bästa så har plattformen också ett ess i rockärmen, på sidan 8, kvotering:

Om inte börsbolagen fördubblat andelen kvinnor i styrelserna till 2014 kan det inte uteslutas att vi tvingas överväga ändringar i de regler som föreskriver vilken standard bolagsstyrelserna ska hålla.

Än så länge bara vad gäller bolagsstyrelser i börsbolagen alltså. Men om lagstiftning är rätt vad gäller hur privata företag skall tillsätta sina egna styrelser, varför skulle det vara fel när det gäller hur föräldrar väljer att använda sjuk- eller föräldraförsäkringen?

I förrgår uttalade sig partisekreterare Per Schlingmann och talespersonen i jämställdhetspolitiska frågor Hillevi Engström i en artikel på Brännpunkt. Det var en reträtt från deras tidigare kategoriska statsfeminism och innehöll inte längre någonting om vare sig könsmaktsordning eller kvotering. Själva det radikalfeministiska målet var dock kvar, lika utfall överallt, även om medlen för att nå dit var annorlunda. Man får trösta sig med att statsministern själv inte vill använda ordet "könsmaktsordning".

Det finns dock en del bra idéer i plattformen som är värda att bygga vidare på:
* Införa ytterligare jobbskatteavdrag så att de som tjänar minst kan försörja sig på sina löner.
* Se över sjuklönesystemet för gravida arbetstagare i syfte att flytta en del av den ekonomiska risken för karensdagar vid sjukskrivning för havandeskapsbesvär från arbetsgivare.
* Att välfärdssektorn ska inrymma fler arbetsgivare så att de som arbetar där har möjlighet att välja och söka sig till den som erbjuder bäst anställningsvillkor.
* Förbättra möjligheterna att starta företag inom vård-, skol- och omsorgssektorn där många kvinnor har stor yrkeskompetens.
* Att barnbidraget delas lika mellan föräldrar med gemensam vårdnad.
* Processreglerna bör utformas så att rättegångar i vårdnadstvister tydligt fokuserar på barnets bästa och samförståndslösningar i stället för att förstärka föräldrarnas konflikt.

Det sista skulle behöva utvecklas ordentligt, fäders och barns rättigheter i förhållande till modern är idag alldeles för svaga, speciellt i de fall föräldrarna inte är gifta. Till exempel räcker i dagsläget inte fastslaget faderskap för att få gemensam vårdnad, ens om föräldrarna är sammanboende. Man måste skriva på ett särskilt papper för det. Något som många socialtjänster underlåter att informera om, vilket många fäder blir smärtsamt medvetna om då de vid en separation kan hindras att träffa sina barn (men dock fortsatt tvingas betala underhåll för dem).

Anna har också läst plattformen och tycker att somt är kass och somt är bra. Hans tycker att moderaterna vandrar åt vänster . Blogge överväger att rösta på KD(!!!) efter att KDU-ordföranden Charlie Weimers uttalat sig mot dagens förhärskande genuskonsensus och förespråkat liberalism. Kent tycker det är bra att debatten förs, var han själv står i just den här frågan klarnar kanske vad det lider. Jämställdhetsdebattören Maria Ludvigsson tycker att Moderaterna sviker liberala feminister och Göran håller med. Fria Moderata Studentförbundet flaggar åter för sin sida Jämlikhet.nu.

intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, feminism, kvotering, jämställdhet, könsmaktsordning, moderaterna, per schlingmann, hillevi engström, val2010