Historia

...för att de glada studenterna på nämnda ort under pedagodiska omständigheter skulle få lära sitt latin lät man dessa uppföra klassiska dramer på detta klassiska språk. Eftersom kvinnans emancipation ännu icke nått några svindlande höjder tilläts de ej heller studera på högre nivåer. Av detta föll det sig naturligt att inleda traditionen med enbart manliga skådespelare.

Så småningom började man skriva egna alster med kraftigare betoning på det humoristiska, och strax var något som liknar dagens ”spex” ett faktum. Det första riktiga spexet enligt moderna traditioner anses ”Trollflaskan” vara. Premiären hölls 1851 (och Mohrens sista suck hade sin premiär 1865).

I Uppsala rimmades alstren, men när konstarten spred sig i riket blev det lite si och så med rimmandet. Att spexets vagga stod i Lund är en omhuldad myt som tyvärr måste ges ett väl historiskt underbyggt grundskott -- Uppsala var drygt 300 år före med idén. Lundaspexarna gjorde visserligen underverk med genren under 1800-talets sista decennier, men det förvandlar inte myt till sanning. Lunds Universitet började sin spexarbana med en nyuppsättning av det gamla Uppsalaspexet ”Kärlek och död” eller ”Mohrens sista suck” 1874 och fortsatte med inlånat stoff fram till 1886 då Den första egna produktionen ”Gerda” sattes upp. I Lund varierade graden av rimning i spexen. En i huvudsak orimmad dialog uppfanns vara betydligt smidigare att skriva och istället sticka in slagkrafiga rim nu och då för att vinna komiska poänger med rimmet i sig självt. Chalmeristerna gör likadant och även KTH-are nuför tiden. Chalmeristernas spextradition sträcker sig tillbaka till 1948 med ”Bojan” som deras första produktion.

Spexorganisationer som arbetar på detta sätt brukar kallas ”lundaskolan” emedan de som rimmar kontinuerligt genom hela dialogen tillhör ”uppsalaskolan”. Teknologspexen vid Tekniska Institutet (nuvarande KTH) valde uppsalavarianten. Det första spexet som riktade sig mot allmänheten var en nyuppsättning av det gamla uppsalaspexet ”Rudolf” eller ”Blodbadet på Sicilien” på La Croix Salong vid Brunkebergstorg 1867.

Vid tiden kring sekelskiftet sattes normalt två spex upp varje år. Ett på våren och ett vid den traditionella Gåsfesten, precis som Blandaren alltså. 1902 bildades studentkåren på Teknis och då bytte organisationen namn från Teknologspexen till Kårspexet. Namnet förekommer parallellt i många år.

Under 10- och 20-talet upplevdes en guldålder när spexen (enligt recensionerna) höll en omåttligt hög standard. Spexen uppfördes allt som oftast på Kungl Dramatiska Teatern och gick där med rejäl vinst. Denna donerades till något välförande ändamål, Under åren för första världskriget doneras intäkterna från Kårspexen till krigsdrabbade studenter nere i Europa. Akademisk humor i mänsklighetens tjänst. Efter kriget gick intäkterna till fonden för byggandet av kårhuset. Kårens eget ägandes kårhus Nymble uppfördes slutligen 1930 och invigdes 1932.

När glappen i spexproduktionen dyker upp kan man nästan alltid skönja statsmakternas hand bakom. Plötsligt vill man öka examinationsgraden från KTH, och försöker lösa detta genom att göra ekonomin eller årskursuppflyttningen för eftersläntrarna kärvare. Det blir alltså svårare att ta sig tid till sidoaktiviteter utanför den rena korvstoppningen. Kårspexet lyckas i alla fall att överleva på ett eller annat sätt.

Tyvärr fick traditionerna sig en rejäl torpedering av radikalvågen i sextiotalets slut. Det kanske hade gått bra om inte spexet 1969 blivit dränkt i sponsorpengar. Det ledde till att alla gamlingar tog ut sig fullständigt i en alldeles för påkostad uppsättning. Med den rådande tidsandan gick det inte att ersätta detta bortfall med nytt folk.
Vid Tekniska Högskolans Studentkårs 75-årsjubileum 1977 fattades dock den gamla slitna fanan igen, och en ny era av klassiska spextraditioner såg sin början. Vår förhoppning är att den skall vara länge än...

Det är känt att man under perioden 1901-1921 uppförde spex på den traditionella Gåsfesten varje år. Ett flertal av dess finns dokumenterade i Spexets arkiv med fullständigt manus och sångtexter. Det fattas dock en hel del pusselbitar i spexets historik och glädjen skulle vara stor om folk som var med förr inkommer med gamla programhäften, affischer och dylikt till spexet.

En mycket bra definition av studentspex finns i Linköping. En mycket bra demonstration av studentspex i Real Reality är självfallet årets Kårspex!

Spex (av lat. spectaculum, skådespel), skämtsamt, ofta parodiskt stycke för amatörscenen. S. uppstod i mitten av 1800-talet i Uppsala och omfattar dels uppsluppna farser, ofta med ämnen ur studenternas liv, dels anakronistiska dramer i historisk kostym, dels även stycken som närma sig operetten. De flesta äro tillfällighetsstycken med aktuella häntydningar. De äldsta uppfördes i Uppsala på 1850-talet. Senare studentspex äro bl. a. Ernst Meyers »Erik XIV» (uppf. 1875), Hugo Montgomery-Cederhielms, A. Kulls och K. A. Forssmans opera buffa »På Madagaskar» (tr. 1870; många uppl.) och Lundastudenternas »Uarda». S. representera en annars i litteraturen föga tillvaratagen art av svensk humor. Jfr A. Hackzell, »Några anteckningar om upsaliensiska studentspex» (1923) R-n B.

spex, parodiskt lustspel med sånginslag, länge främst odlat i studentkretsar. Ordet uppkom i uppsaliensisk studentslang vid mitten av 1800-talet som kortform för spektakel. Handlingen bygger ofta på historiska händelser och personer, varvid bl a våldsamma anakronismer hör till de återkommande konstgreppen. Eftersom det vid spextraditionens framväxt enbart fanns manliga studenter kreerades även kvinnorollerna av män, vilket vanligen är fallet även i nutida nyskapelser. I Uppsala har spexen främst förekommit inom nationerna och Juvenalorden. det äldsta bevarade spexet är där Mohrens sista suck (1865). I Lund, där det första helaftonsspexet hette Gerda (1886), har spexkonsten odlats inom Akademiska Föreningen och i samband med studentkarnevalerna (det klassiska Uarda var karnevalsspex 1908). Sedermera har spextraditioner skapats vid de flesta andra högskolor, t.ex. Chalmers (sedan 1948).

”Det är en gigantisk (flera tusen medlemmar) studentorden. JO är framträdande i alla former av underhållningssammanhang. Spex görs fortfarande. ”Opera”, krogunderhållning o.dyl. likaså. JO är mer eller mindre att betrakta som en institution i Uppsala. När de stora JO-evenemangen går av sin stapel skrivs det om detta i Upsala Nya Tidning etc.
Ingen vet hur gammal JO är, eller vem som egentligen startade det hela. Orden och dess verksamhet är ”hemlig” för icke-medlemmar, men med tanke på Juvenalernas enastående förmåga att sprida sig i samhället går det ändå att få fram en del fakta ur böcker och publika tryck. Här några smakprov:
- Tage Danielssons talanger ”upptäcktes” i JO, och han blev JO trogen hela sitt liv.
- Gluntarne, som du säkert har hört talas om, är egentligen Juvenaler. Gunnar Wennerberg som skrev Gluntarne var själv Juvenal.
- Gösta Knutsson och Ejnar Haglund gjorde JO mer eller mindre rikskänd på 50-talet.
- Ett mycket stort antal rikskända personligheter inom musik, litteratur, underhållning och media, är Juvenaler.”